Denna soliga lördag var det spelning med lejonen. Det var en Vallgatespelning som ironiskt nog inte gick på Vallgatan särskilt mycket. Istället följde vi tamburmajoren som följde Bosse, över Kungsgatan och genom kvarteren där nedanför. Det var mycket folk i stan, soligt, vårigt, och en stor orkester: lyckan var fullkomlig när vi marscherade över gatstenarna. Detta var också första spelningen för många lejon, och det blev en riktigt lyckad debut!

 

Jag mötte mamma och vi gick ner till vattnet precis vid feskekörka, fast på andra sidan, och la in min väska i bilen. Sedan gick vi genom Haga och åt lunch på ett mysigt café där. Vi hann precis in om en affär där också, och mamma visade mig en klänning hon hade sett där under tiden vi spelat. Det var väldigt fin och jag passade bra i den, så på några minuter var jag en bal/avslutnings/sommarklänning rikare!

 

Vi fortsatte till konserthuset och lyssnade till Oslos symfoniorkester som spelade tre stycken, med paus efter de två första. Det var härligt att bara sitta och lyssna, och som alltid när jag är på kulturevenemang, blev jag helt obsessed där i stolen och övervägde starkt att bli symfonimusiker och spela flöjt på heltid när jag blir stor. Ven vet? Kanske det inte vore så dumt?

 

Efter konserten åkte jag hem, och mamma mötte pappa och gick på teater med församlingen. Här hemma i min lördagskvällsensamhet har jag tittat på "Ace Ventura - Pet detective" och inte så mycket annat, jo, bloggat så klart! Nu blir det nog lite sims och sedan sängen.

Detta är den första upplagan, så jag vet att det förekommer massa fel. Som "stadsminister" ett antal gånger... Haha! Nu är den i alla fall rättad och inlämnad.

Gustaf V

- germanofil eller folkets kung?

Rebecka Risenfors, 9A

april 2012

Kungar i Sverige har ingenting att säga till om. De ska bara inviga grejer och representera Sverige utomlands. Det är vad jag alltid tänkt, men sedan fick jag reda på någonting intressant; under andra världskriget hade Sveriges kung inflytande över de beslut som fattades i Sverige. Vid närmare research såg jag att vår kung som var verksam under andra världskriget, Gustaf V, betraktades som en tyskvän av vissa, men inte av andra. Det enda jag visste om denna monark var att jag poserat bredvid honom på den gamla jägmästarbostaden Skäftekärr på Öland, där en docka föreställande honom sitter bekvämt i en soffa, att mormor lämnat blommor till honom iklädd Öländsk nationaldräkt när hon var liten och att han i sin senila ålderdom antydde att han skulle skjuta de politiker som han skulle ha en konselj tillsammans med, för att han trodde att det var älgar det var tal om när någon sa “Nu kommer de!”.

Var Gustaf V germanofil eller en folkets och fredens kung? Vem var Gustaf V och vad gjorde han under kriget? Detta har jag valt att studera närmare genom att skriva om honom, hans liv och hans beslut från två vinklar. Jag har använt mig av internet, intervjuer eller samtal och artiklar En faktavinkel och en ifrågasättande vinkel. Idén till de båda vinklarna fick jag när jag kom på att man i läroböcker inte behöver använda källor. Detta är konstigt, varje fråga har ju många aspekter och man undrar ju alltid vad fakta och tyckanden grundar sig på, såväl i läroböcker som i artiklar och faktaböcker. Jag fick svårt att bestämma mig för någon “sida” att stå på, och valde att berätta utifrån flera perspektiv så att läsaren inte blir så inskränkt utan tvingas tänka och bilda sig en egen uppfattning.

Sammanställning
Oscar Gustaf Adolf föddes den 16 juni 1858. Under sin uppväxt betraktades han som klen och behandlades med elektricitet. Han gick först på Beskowska skolan, han blev alltså inte privatundervisad, som var det vanliga för kungligheter, förrän han blev kronprins. Han blev alltså privatundervisad, men innan dess gick han på en skola för överklassbarn, alltså ingen helt vanlig skola. Han var intresserad av sport och spelade tennis. Han gillade även musik och konst.

Gustaf var kronprins åren 1872 till 1907. Under dessa år var han på en del resor, gick den obligatoriska militärutbildningen, studerade vid Uppsala Universitet, startade det som senare skulle bli Riksidrottsförbundet, gifte sig med Victioria av Baden, som senare skulle få stort inflytande över sin makes åsikter (i princip skriva hans tal och säga åt honom vad han skulle tycka), och engagerade sig i politik.

Han blev kung 1907 och var den första kungen sedan 1200-talet som inte kröntes. I början lät han regeringen, som vid tillfället var högerledd av Arvid Lindman, sköta inrikesfrågor. Gustaf var intresserad av utrikesfrågor och att representera Sverige. När Liberala samlingspartiet vann valet 1911, blev det svårare för vår kung. Karl Staaf, som var stadsminister, var inte omtyckt av Gustaf och de hade olika åsikter om mycket. Speciellt en fråga var de oense om: försvaret. Hela Europa rustade upp, och detta tyckte Gustaf att även Sverige skulle göra. Han ville alltså delta i en kapplöpning där målet var så mycket vapen som möjligt och så mycket militärer som möjligt, något som kunde leda till en spänd terrorbalans. När han hållt ett borggårdstal (som tros ha varit i stor enighet med vad hans fru Victoria tyckte och tänkte) om detta inför många tusen svenskar, förbjöds han av Staaf att uttrycka sina personliga politiska åsikter utan att regeringen visste om det. Detta borde han egentligen inte alls gjort. Trots att regeringsformen från 1809 som gällde då tillät honom, den var långt ur tiden och kungen borde handlat med moral och inte haft så mycket att säga till om.

Efter detta bröt Första världskriget ut, och det sågs som en självklarhet bland svenskarna att kungen haft rätt i kamp mot Staaf. Ett olyckligt sammanträffande. Kanske var hans välvilja mot militären något som skapats under hans år vid Krigshögskolan och åren som löjtnant, generalmajor och general.

Första världskrigets första år var goda år för Gustaf V. Han hade vunnit folkets förtroende efter försvarsfrågan och lyckades hålla Sverige neutralt under kriget genom ett Trekungamöte tillsammans med de andra Nordiska kungarna. Dessutom hade Staaf avgått som stadsminister för att han i enlighet med tiden inte höll med regeringsformen från 1809, som rådde även under första världskriget, som tillät kungen att engagera sig i politiken, och Hjalmar Hammarskjöld som kungen inte hade någon stor tvistefråga med, tillsattes. 1917 utbröt dock plötslig hungersnöd i landet och monarkin och Hammarskjölds regering stod plötsligt på ostadig grund. I Ryssland bröt revolutionen ut och oron fanns överallt. Krisen löstes ändå och en ny regering med Nils Edén tillsattes. Vidare blev det allmän och lika rösträtt i Sverige och 1920 blev kungens gamla skolkamrat, Hjalmar Branting, som satt i samma radikala studentförening som Karl Staaf, stadsminister. Sveriges lycka hjälpte dock inte Gustafs, när hans son Erik dog 29 år gammal av spanska sjukan. En stor familjesorg till skulle komma när hans fru Victoria dog på en av de många utlandsresorna som hon gjorde i slutet av sitt liv, i Rom 1930.

Under mellankrigstiden i Sverige var Ålandsfrågan stor, dessutom ändrades Gustafs ställning när Branting beslöt att omformulera Sverges lagtexter. Detta brydde sig inte kungen om särskilt mycket, och det blev också hans inställning till mycket som hände under årens gång. När han blev äldre var han inte alltid lika säker på sin sak, och han blev mer och med folkkär. Ju mindre han hade att säga till om, desto mer omtyckt blev han. Det säger en del om vilken tid det faktisk var han levde i. Han brydde sig mindre om statsangelägenheter och mer om tennis och brodering, som han blivit ordinerad att ägna sig åt efter magsårsproblem innan första världskriget. Men innan han blev helt uppslukad av detta skulle det komma mer, ett andra världskrig till exempel.

1933 åkte Gustaf förbi Berlin på väg hem från en resa till Medelhavet och bjöd in Adolf Hitler. Han varnade honom för att Tysklands antisemitism och pogromer skulle ge dem ett dåligt rykte. Vår dåvarande kung inte så mycket för att stoppa Hitler, fastän han själv kanske tyckte det. Gustaf tyckte varken om Hitler personligen eller hans ideologi, men gjorde inte så mycket för att få stopp på honom förutom några samtal och personliga brev där vi för övrigt inte ens vet vad det stod. Det viktigaste för både Gustaf V och Sveriges dåvarade stadsminister Per Albin Hansson var att hålla Sverige utanför kriget. De samarbetade mycket nära och hade goda kontakter, men vilka källor har historieverken när de skriver det?

De ställdes dock på prov ett antal gånger. Tyskarna ville köra obeväpnade och i vassa fall även sårade militärer genom Sverige och hotade med tvångsåtgärder, troligtvis någon form av tyskt angrepp på Sverige, om vi vägrade. Fast hur vet vi att tyskarna skulle angripit oss om vi vägrade? Detta blev permittenttrafiken, tåg som körde genom Sverige till Norge och Danmark och med detta hade kungen och Per Albin Hansson misslyckats sin plan att hålla Sverige neutralt.

Midsommarkrisen inträffade midsommaren 1941. Hitler hade inlett Operation Barbarossa, som gick ut på att Engelbrechtdivisionen (divisioner ledda av general Erwin Engelbrecht) skulle flyttas från Norge till Finland genom Sverige, för att kunna sluta upp med andra tyska soldater och tillsammans invadera Sovjetunionen. I Sverige diskuterades detta flitigt och kungen, Per Albin Hansson och utrikesministern Christian Günther hade ett möte där de pratade om detta. Efter mötet hävdade Per Albin Hansson att Gustaf V hotat att abdikera (eller snarare lovat, en abdikation hade väl inte inneburit något dåligt för Sverige) om han inte fick som han ville.

Günter var klart positiv till Hitlers begäran. Han ville få med sig Gustaf V som visade sig hålla med. I samlingsregeringen som Hansson bildat vid krigets utbrott var det delade meningar. Bondeförbundet och Högerpartiet höll med kungen och utrikesministern, Socialdemokraterna och Folkpartiet tyckte tvärtom. Anledningen till kungens åsikt kan ha varit rädslan för kommunismen som han delade med många andra konservativa. Den fruktade de mer än nazismen. Att Finland troligtvis skulle sluta upp med tyskarna och kämpa mot Sovjet på deras sida, förstärkte det ännu mer. Uttalanden från olika socialister  och antinazister var: ”Sverige har låtit sin neutralitetspolitik fara. Den var redan förut ganska skamfilad. Nu har den definitivt kastats överbord.”, ”Vi bör böja oss blott för våld och på det sättet rädda vår moral.” och ”Man ska ej godvilligt göra sig till träl, då gör man slut på sin moral. Bättre är, att vi gör motstånd.”

Per Albin Hansson var rädd för att samlingsregeringen skulle splittras eller att kungen skulle abdikera, något som han senare (när de, däribland kungen, som beviljat tyskarna deras krav såg att Tyskland skulle förlora kriget och ångrade vad de tidigare tyckt) sa att han inte sagt. Här finns tecken på att något inte gick riktigt till, Per Albin Hansson hänvisar till något kungen sagt, som han enligt kungen själv inte har sagt. Är det Per Albin Hansson som vill ha en ursäkt för beslutet som fattades eller kungen som försöker smita undan? Beslutet fattades sedan efter några omröstningar i riksdagen. Men tyskarna vara redan på väg när de fick reda på Sveriges svar, därför att Günter inofficiellt hade sagt till tyskarna att förvänta sig ett ja.

I ett brev till Adolf Hitler gratulerade Gustaf V honom för “den redan uppnådda framgången” och tackade honom för att han tappert försökte få undan den “bolsjevikiska pesthärden”. Detta brev skickade han till diktatorn efter anfallet mot Sovjet, som Sverige hade hjälpt till med. Skandalen kom att kallas “februarikrisen 1942”.

Kungen erbjöd Storbritannien och Tyskland hjälp med att lösa kriget och fredsavtal, men Storbritanniens premiärminister Winston Churchill tackade nej och kallade vår kung “den föraktlige kungen av Sverige”.

1942 fick Gustaf en bild skickad till sig som föreställde ett tyskt avrättningsläger. Kan ske var det då han och många andra Svenskar först förstod det som pågick ute i Europa. Året efter höll Gustaf V ett borggårdstal på sin födelsedag där han försvarade sina politiska ställningstaganden med att han försökt hjälpa Sverige ut ur omedelbara kriser och svårigheter.

Kungens liv fortsatte med fler politiska ställningstaganden som baltutlämningen, kungens kurva, älgjakt, mera tennis, och en alltmer senil hjärna. Men jag väljer att inte fördjupa mig i detta.

Gustaf V dog på morgonen i Drottningholms slott 29 oktober 1950 av ”kronisk luftrörskatarr med bronchiectasier och åldersförändringar i cirkulationsorganen”.


Sammanfattning
Gustaf V regerade i 43 år och blev därmed den kung som regerat näst längs i hela Sveriges historia. Han utmärkte sig som lång, han blev 192 cm, och gammal vid sin död, 92 år.

När Gustaf V föddes var Sverige ett outvecklat, fattigt jordbrukssamhälle. När han dog, två världskrig senare, såg samhället helt annorlunda ut. Nya uppfinningar hade kommit, samhällsklyftorna hade minskat och livet var bekvämare än på 1800-talet.

Han var mycket framstående inom sitt stora intresse tennis, och spelade under pseudnymen Mr. G. Hans intressen för musik, konst jakt visade sig även, främst på äldre dagar, då han han var på besök på olika håll i Sverige för sina intressens skull. Som gammal var kungen folkkär och kallades V-Gurra i folkmun.

Gustaf V hjälpte även Sverige under andra världskriget, genom att fatta beslut som gjorde att Sverige aldrig blev attackerade av Tyskland. Dessutom skickade han brev till Hitler där han bad honom att sluta upp med judeförföljelserna.

När Gustaf V dog, berättade republikanen Ernst Wigforss att kungen hade en “naturlig, beslutsam, rättvis och ärlig personlighet, som med sin nedärvda plikt som drivkraft utövade sitt ämbete utan prestigeskäl och utan att någonsin glömma sin ställning”, också att han var ”uppspelt som en pojke och full av skämt och gamman”. Han utmärkte sig också genom att avstå från kröning när han blev kung.

Sammanfattning enligt ifrågasättaren
Gustaf V var en kvarleva från det gamla konservativa, hierarkistiska samhället med stora klyftor. Han levde efter sin tid, men kunde inte bromsa tidens framfart. Han var obegåvad och la sig i saker som han inte hade någonting att göra med.

Som många svenskar var han nog kryptonazist, det märker man inte minst om man läser innehållet i brevet till Hitler 1941, som lästes upp för honom, trots att regeringen hindrat att det skickades. Gustaf V gick alltså bakom ryggen med regeringen och skrev sådant som det jag nämnde ovan, uttryckte sitt "varma tack" till Hitler för krigföringen mot Sovjet, hoppas att Nazityskland och Sverige kommer “uppnå ett gott förhållande” och att han hoppas kunna förbjuda kommunistpartier i Sverige inom en snar framtid. Han avslutar med "Med min hjärtliga hälsning förblir jag, käre Rikskansler. Er tillgivne".

Det är möjligt att neutraliteten var bäst för Sverige under andra världskriget. Men en mer trovärdig neutralitet skulle hjälpt oss moraliskt. Fast, som jag tidigare nämnt, Gustaf V borde inte lagt sig i de politiska frågorna alls. Om han ville det skulle han avgått och blivit politiker. Både han och regeringsformen från 1809 var föråldrade och vägrade se tidens inverkan på vad en kung borde ägna sig åt.

Gustaf V bedrev förutom en omoralisk låtsasneutralitet även ett omoraliskt sexliv. Efter hans död har det läckt ut fakta om Haijby-affären och de stora summor pengar som betalats ut för att detta inte skulle bli allmänt känt. Kungen hade alltså en affär med Kurt Haijby, 39 år yngre än han själv på 30-talet. Detta är speciellt allvarligt eftersom det var just kungen som var inblandad. Hans stora uppdrag var att vara representativ för Sverige, lyckades han med det?


Källförteckning


Intervjuer:

Johnson, Bo. Intervju 2012-04-06.

Risenfors, Stefan. Intervju 2012-04-23.

Internet:

http://www.ne.se/sverige/historia/sverige-under-andra-v%C3%A4rldskriget

http://www.ne.se/lang/midsommarkrisen

http://www.kungahuset.se/monarkin/monarkinisverige/monarkensuppgifter

http://kungar.info/gustaf-v/

http://svtplay.se/v/1370488/med_kung_gustav_v_pa_semester_1941

http://www.tacitus.nu/svenskhistoria/kungar/bernadotte/gustav_v.htm

http://sv.wikipedia.org/wiki/Gustaf_V

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sverige_under_andra_v%C3%A4rldskriget

http://www.so-rummet.se/kategorier/historia/det-korta-1900-talet/sverige-under-andra-varldskriget

Artiklar:

Eberan, Barbro. “Tyskmotståndet var så starkt det kunde vara”. Publicerad i Svenska Dagbladet, 2003-12-04, uppdaterad: 2009-11-10.

Griberg, Sara. “Sverige vek sig för Hitlers krav”. Publicerad i Allt om historia 2011-05-27.

Harrison, Dick. “Gustaf V – kung Maktlös”. Publicerad i Populär Historia 2002-03-20.

Rothstein, Bo. “Kronprinsessan Victoria måste ta avstånd från huset Bernadottes stöd till Hitler”. Publicerad i Newsmill, 2010-05-07, uppdaterad: 2011-11-02.

Mina kära läsare! Jag har goda nyheter. Jag har varit på en superlyckad resa till Tammerfors två timmar norr om Helsingfors i Finland med kulturskolans Högre Kurs, Storband och två dansare från Ripple. Vi bodde i värdfamiljer och umgicks med finska ungdomar från ett musikgymnasium. På dagarna har vi mestadels repat, varje land för sig, och tillsammans, och på kvällarna hittat på roliga sociala grejer ihop med finnarna. Vi åkte i fredags morse och kom hem mitt på dagen i tisdags (jag och Lukas, från Storbandet, i alla fall, vi blev slumpvis utvalda att ta ett tidigare flyg för att det inte fick plats fler på det alla andra skulle ta).

Familjen Härkönen som vi bodde hos, bor i ett jättefint, gräddvitt hus i Pirkkala nio kilometer från Tammerfors. Jag, Johanna och Kaisa bodde i ett fint rum, som var tomt på saker eftersom det tidigare tillhört den äldsta brodern i familjen (som flyttat till Tammerfors nu), och vi fick fylla hyllor och garderober och bord med våra grejer. Resten av insidan av huset var också jättefint; stort, luftigt, vitt, rent, hemtrevligt, lite lagomvintage och mysigt. Mamma Ulla jobbar som journalist på en liten lokaltidning, pappan minns jag inte vad han hette eller jobbade med (båda var svåra att förstå) men var i Lappland de första dagarna, så vi träffade honom första gången på söndag kväll. Storebror Eemeli bor som sagt i Tammerfors tillsammans med sin flickvän Ulu, så vi hann bara heja på honom snabbt en gång när han kom förbi sina föräldrars hus. Han är i alla fall också musikintresserad, och spelade olika instrument i många band i Tammerfors. Vår värd på gymnasiet heter Emilla och går i ettan. Hon tycker om att sjunga, och var främst med i Steely Danlåtarna som spelades på konserten. Hon är bra kompis med Elina, en annan tjej på gymnasiet. Elina var värd åt Philip, så vi umgicks ganska mycket; jag, Johanna , Kaisa, Philip, Emilla och Elina. Lillebror heter Onnu, ca 8 år tror jag att han är.

 

 

 

 

 

 

Det finns vissa traditioner som inte har blivit av i påsk, men det blev inte sämre för det! Istället för påskkärring och takbesök blev det kalas två dagar i rad.

Nu har jag precis kommit hem från min moster Hedvig, vi har firat morfars 84-årsdag med hela släkten idag. Fast dagen började med gudstjänst i Stensjön där jag och alla andra körsångare sjöng, Hallelujakören till exempel! Riktigt roligt! Vi fortsatte till morfars hemtrakter där vi åt på en golfrestaurang och åkte runt. Vi tittade på Jörlanda, Solberga och Spekeröd. Vi var ute en sväng på Tjörn också. Vi åkte hem till Hedvig där vi åt tårtor och kakor och umgicks.


Igår var det också party, fast då hemma på Grangatan. Vi firade pappas 55-årsdag som egentligen ägde rum i fredags, också då med hela mammas släkt och även pappas släkt och lite grannar. Vi målade ägg, åt massa gott och lekte, pratade och var allmänt sociala.

Dagarna innan gjorde jag något nytt, var på bibelmaraton! Efter gudstjänsten på Skärtorsdagen började vi med Matteusevangeliet, och 24 timmar senare hade vi läst klart Uppenbarelseboken. Endast ett avbrott blev det, gudstjänsten klockan 10 på långfredagen i Stensjön. Annars läste vi non-stop, ca 12 personer från början som turades om. När vi slutade var vi fem stycken. Jag sov faktiskt typ fem timmar totalt, så jag var pigg på morgonen! Trodde inte det skulle gå så bra!


I morgon börjar ju mitt påsklov, om man vill se det så, och det är en del som händer. Min älskade dubbelsyssling Sonja kommer i morgon! Vi ska gå på stan, se på Hunger Games och prata ikapp alla månader vi inte träffats på. Hon åker på tisdag eftermidda, och sedan är det två dagar tills jag flyger till Tammerfors i Finland med Högre Kurs, Storbandet och några dansare från Ripple, från Kulturskolan, för att bo i värdfamiljer, spela och umgås med ungdomar på ett musikgymnasium där och ha en konsert ihop med dem. Vi kommer hem på tisdagen den 17:e, så jag har tagit ledigt från skolan två dagar. Ahh! Kan inte vänta på allt kul som händer, det ska bli så spännande och roligt!!!

bilder kommer inom kort!

Kram Rebecka

Nu är det vår! Jag är precis som alla andra svenskar, lurad av värmen. Jag satt ute hela eftermiddagen igår och frös inte, men senare på kvällen blev det såklart kallare. Jag är visserligen otroligt glad över värmen och solen, men inte sådär vansinnigt besatt som vissa andra. Igår när jag och Signe gick till orkestern kände vi årets första grilldoft sprida sig som en löpeld genom kvarteren. Jovisst svenskar, det är plusgrader och soligt väder, men det är inte sommar för det... Självklart kan man grilla när det är kallt, om man verkligen är sugen på grillat, men det verkar som att medelsvensson grillar utan orsak. För att det är sommar, för grillandets skull.

Nog skrivet om det. Nu var det ju min eftermiddag i solen jag skulle berätta om. Jag kom alltså hem vid halv tretiden och gjorde då iordning mackor, fruktbitar, apelsinjuice och lite allt möjligt och satte mig ute på terassen. Där satt jag i en och en halv timma - utan att frysa! Jag läste om mellankrigstiden, som vi skriver arbete om i skolan just nu. Det känndes så rätt, det är nog så här det är tänkt att man ska plugga! Synd att det inte fungerar under två tredjedelar av året...





Zelda klättrade i körsbärsträdet


Jag fick två gäster när jag satt i solskenet; en nyckelpiga,


...och lite senare Signe, som skulle lämna pengar för brandskyddsprodukterna vi sålt med klassen


Nu är det dags att kolla på ett avsnitt av Top Model (jag vet att det är skräp och jag skäms, men jag städar så bra när det är på i bakgrunden) och sedan sova. I morgon är det Nationella Fysikprovet och åttornas barnmusikal!

Disputationen i fredags gick jättebra! Kanske bordse jag förtydliga att det inte är jag som disputerat utan min mamma. Världens bästa mamma till och med. För förutom att avhandlingen var så bra att opponenten inte kunde hitta någon kritik så var mamma dessutom väldigt trevlig och snäll. Smart, trevlig, klok, snäll och otroligt duktig. Det är min mamma det. Disputationen ägde rum klockan 10.15 i C118/120, Nydqvist & Holmsalen på Högskolan Väst i Trollhättan. Ni som var där - ni missade verkligen något. Även om jag inte förstod alla ord förstod jag att alla tyckte att avhandlingen var fantastisk! Jag gjorde en ordlista med ord jag inte förstod, skrev en gissning, och tog reda på rätt betydelse av mamma på hemresan. Jag tror jag lärde mig mer än jag skulle gjort om jag skulle varit i skolan den dagen.

På kvällen var det fest i Pedagogen i Göteborg. På minglet spelade jag och mina kompisar i Måndagsfolk, senare på kvällen även vår flöjtensemble och jag, Einar och Wille och Simon från orkestern klezmermusik under ledning av Salomon Helperin, en trumpetare som hade haft ett rep med oss för att lära oss några låtar. Det gick riktigt bra även om vi inte spelade så länge, det var så många som skulle hålla tal och prata med mamma... Vi åt, drack, spelade, dansade, pratade, lyssnade och hade det trevligt. Det var många på festen, 130 pers, exklusive spelfolket.

Vi stannade och städade till halv tre, och jag var trött när jag hade marschträning med Göta Lejon nästa dag... Annars hände det inte så mycket den dagen. Mormor, morfar och Hedvig var här och fikade och mamma öppnade presenter.

Igår var det full rulle igen. Jag sjöng i kyrkan på förmiddagen med Ungdomskören, sedan åkte vi hem innan vi satte av igen, mot Kållered. Där firade vi LillaJul (en helg för tidigt) och Einars 16-årsdag. Mormor och morfar hade som vanligt hittat massa fina små presenter som vi fick och jag fick förutom släkten träffa Liselotte och Sabbat, eller ska jag säga Link och Majora? De var fortfarande otroligt söta och jag intalar mig att det kände igen mig och minns vem jag är. Annars skulle de väl inte vara SÅ keliga och spinna SÅ mycket?

Det var min händelserika helg! Jag är trött nu, men jag har haft så roligt så det var det verkligen värt!

Femton år. Prestera bra i skolan, ha många kompisar, vara bäst på fotbollen, se bra ut, inte bråka med familjen. Alla vet att det är tufft att vara femtonåring, men då har jag ännu inte nämnt det svåraste och viktigaste; gymnasievalet.

Det är tre år av vårt liv, tre år som vi har stor makt att bestämma över, tre år fyllda med möjligheter, tre år då man bör skaffa sjuttioelvatusen nya vänner, utvecklas som människa, aldrig ha dåliga dagar, ta ansvar för allt plugg, få bättre självförtroende, ha tid att titta på alla teveserier och high-schoolfilmer utan att halka efter i skolan, bestämma vad man vill göra av sitt liv. Man blir vuxen, men inte sådär tråkigt vuxen, utan som en ung vuxen. Rolig, smart, utåtriktad, spontan, fri. Det är så här det bör vara, men jag tror att vi lever i en bubbla. Hur skulle vi annars kunna förvänta oss att hitta rätt skola genom den info och reklam vi får idag. Allt är en falsk fasad, planerad in i minsta detalj för att vi ska välja just dem. Jaså? Du tycker om att sjunga, då är teknikprogrammet definitivt något för dig. Vi har nämligen ett elpiano som står precis utanför dörren till teknikelevernas klassrum!

Jag undrar vart vi är på väg när inte det markanta i  reklambroschyren är vilka program man kan välja, utan att man får träffa Roshana från Idol. När det inte står var skolan ligger, men att det är en självklarhet att man får en MacBook. När gymnasium skickar ännu ett ton broschyrer när man väl börjat gymnasiet, för att uppmana oss att byta till dem. När man kan vinna biobiljetter, äta gratis kakor från olika länder, få nageldekor, ansiktsvård och handmassage på Öppet Hus, och därför inte har tid att fråga om programfördjupningar, inriktningar och möjlighet till extra stöd. Vi är vilsna själar, hjälplösa små tonåringar som blir ett enkelt byte för de redan vilseledda, lärarpåverkade gymnasisterna. De kan känna rädsla i luften, lukta sig till osäkerhet. Och vi intet ont anande tonåringar bara står där och lyssnar när våra föräldrar bestämmer vad vi är intresserade av, i väntan på att bli överfallna av den nya generationens marknadsförares sylvassa klor.

Tänk om vi skulle börja säga lärare istället för pedagoger, om vi skulle kalla det Estet istället för Artisten, kalla det fortbildning istället för Plus Academy... Utvecklingen går snabbt, hand i hand med tonårsmodet tror nog många, men det är jag inte säker på. Är det inte trots allt vuxna som suttit och bestämt nya, modernare namn på programmen och vilken layout som är mest hipp på reklambladen. Beviset på ifall de lyckats kommer att visa sig under gymnasietiden. Om det absolut viktigaste för eleven är skolan. Om skolan är helig mark, någonting man måste kämpa för i "Slaget om Innerstaden", någonting man stolt visar upp för andra och fäller tårar för när man tagit studenten. Man skulle kunna säga ungefär tvärtom mot högstadieskolan. Ifall de har lyckats kommer eleverna att bära med sig en sorts skolanda, nästan som en nationalidentitet från sitt gymnasium hela livet. Jag har för övrigt aldrig riktigt förstått skillnaden mellan Huleandan, Rudebecksandan och LM-andan som broschyrerna stolt triumferar med. Ifall de har lyckats kommer man att tänka tillbaka på gymnasietiden och känna vördnad. Men vems vördnad? Min egen eller mitt andra, vilseledda, lättpåverkade jags?

Nu har jag precis varit på Bio Roy på Avenyn och sett Simon och Ekarna med familjen. Vi åkte direkt från kyrkan och åt lunch på Evas Paley innan filmen började.

Simon och Ekarna var jättebra! Det utspelar sig i Göteborg under 40-talet, under och efter kriget. Simon växer upp utanför stan i ett arbetarhem, men känner att han inte hör hemma. Han träffar Isak, som är jude, på läroverket (Schillerska) inne i stan och hans liv tar en verklig vändning.

Jag tyckte filmen var bra, varken för svår- eller lättsmält. Jämför man med Kronjuvelerna, som jag såg directors-cut på under veckan, är Simon och Ekarna bättre. Även om man redan läst och sett många filmen och böcker om andra världskriget är filmen sevärd, för den är ifrån ett annat perspektiv än de flesta filmer och böcker. Jag har inte läst boken Simon och Ekarna av Marianne Fredriksson, men planerar att göra detta. Min läslista är väldigt lång nu, men det är möjligt att den boken får hoppa upp några steg på listan... Jag och pappa dealade igår och bestämde att han skulle läsa Twilightserien när jag läst hela gamla testamentet. Men Bibeln blir nog lite senare, jag har redan så många tunga böcker nu, höhö.







Ett tips är att alltid kolla var filmen går innan ni köper biobiljetter till SF. Vi betalade 70 kr var istället för 105 kr, som vi skulle behövt betala om vi valt SF istället. Dessutom är det ju kul att gynna de mindre biograferna!

I morgon börjar skolan, och det känns faktiskt helt okej. Jag har ju varit hemma hela lovet, och ibland har man varit lite rastlös. Det5 ska nog på ett sätt bli skönt att få någonting att göra på dagarna igen... Vi får se om jag säger så nästa söndag, hahaha.

Vi spenderade nyår med Landgrens som vanligt i år. Men det kändes inte som vanligt, eftersom Oskar och Zsuzsi, Mikael och Linus var i Berlin på Taizés årsmöte, Anton firade med några kompisar någonstans, Johanna och Johannes var i Eksjö i Småland med Johannes släkt och Kristian var i Köpenhamn med några kompisar... Det var helt enkelt jag, Elin och våra föräldrar kvar. Det kändes lite ensamt, men det var inte SÅÅ farligt...

Kvällen innan hade jag och Elin bakat cupcakes hemma hos mig (det var därför Elin kom hem närmare tolv den natten). Dessa goda små skapelser åt vi på nyår, tillsammans med bakelser mamma köpt i Trollhättan, marsipan, choklad och annat godis. Innan detta åt vi lax och potatis. Mums!

Men det var inte så det började. Nej, vi möttes på nyårsbönen i kyrkan och lyssnade på prästen och fint gitarrspel. Sedan åkte vi hem och letede som galningar efter plumpuddingen som vi skulle sätta eld på senare på kvällen. Till slut hittade mamma den i potatissäcken i källaren.. Hmm? Vi gick över till Landgrens och drack glögg åt den goda maten som jag nämnt ovan.

Förutom cupcakes bjöd jag och Elin dessutom på premiär av vår semesterfilm, Grekland 2011. Vi åt även efterrätt och tittade på gamla filmer som jag oc Elin spelat in. Vi pratade och pratade och pratade, hade massagestund och lite annat smått och gott.

Tio i tolv rusade vi till Nyårsberget, vi var lite sena... Men vi hann uppleva tolvslaget på plats, och tittade på fyverkerierna som syntes genom dimman (till skillnad från GP-fyverkerierna, hörde jag). Vi gick hem till Landgrens igen och fortsatte med firandet.

När vi kom hem halv fyra kändes det som att någonting fattades innan läggdags. Jo, såklart lite tevetittande innan man började sova för första gången på 2012. Jag la mig för att sova halv fem och gick upp halv tolv idag. Det blev till att titta och framförallt lyssna på nyårskonserten klockan tolv och göra lite smått och gott.

Nu är det mellandagar. Det betyder att man ska leka med sina julklappar, ta det lugnt och shoppa på mellandagsrean. För mig har det varit lite sisådär med det där. Jag har definitivt tagit det lugnt! Idag hittade jag till slut någonting på rean (en svart genomskinlig skjorta), men hmm... lekt med julklapparna? Det krävs nästan att man har fått en leksak eller något elektroniskt, som typ en dator eller mobil eller något för att man ska kunna leka med det. Fast jag har i och för sig läst en del, och jag fick ju tonvis med böcker.

På juldagen var det lugnt. Johanna och Johannes åkte på förmiddagen och jag klippte Greklandfilmen (semesterfilmen) med Elin nästan hela dagen. Kristian åkte efter lunch. Igår, annandagen, var jag på högmässan klockan tio, åkte sedan med pappa och Mikael till Frölunda Torg för att uträtta ett ärende (då började så smått min reaspaning) och sedan var jag bara hemma. Jag spelade sims (!) och övade mina engelskakunskaper med Americas Next Top Model, utan text! ;)

Idag kom Johanna tillbaka efter ett besök i Halmstad, hon och Johannes ska till Eksjö och Johannes släkt över nyår, men nu i mellandagarna är hon här medan Johannes jobbar. Vi har gått på stan idag och letat efter lite saker som Johanna behövde och lite saker som jag behövde. Det var en fin dag, soligt och lagom varmt (när det inte blåste för mycket), men både jag och Johanna blev lite illamåeende och varma inne i trängseln. H&M i Nordstan var värst! Vi åt och blev sedan upphämtade av mamma och pappa vid Storan. Vi åkte och kikade lite på Älvsborg, församlingen där Johanna kommer att vara pastorsadjunkt i ett år, om ett halvår. Vi fick träffa lite folk  där och titta i kyrkan. Vi åkte ner till vattnet lite också, och tittade, sedan hem.

Nu sitter jag och väntar på Vanja som kommer om en stund. I morgon vet jag inte vad som väntar. Skridskor?

Nu är det mindre än en halvtimma till julafton! I förrgår slutade vi skolan klockan elva, och jag, Ida och Julia gick och åt pizza på Portens i Mölndals Bro. Sedan drog vi vidare till affären och köpte lite ingredienser och annat smått och gott. Jag köpte också julklapp till Lea som jag gav henne dagen därpå. Vi tog bussen hem till mig och bakade pepparkakor, spelade spel, tittade på Sunes Jul och spelade lite jullåtar också. Det var mysigt, fastän vi inte blev så många som jag hoppats på. Vanja, Johanna och Tilda skulle julhandla, Signe skulle jobba (på sin fd praoplats, en blombutik i Rävekärr) och Matilda hade ont i huvudet... På kvällen åkte jag till Göta Lejon och var med på ett rep, mitt första den här terminen! Jag har ju haft fyra andra aktiviteter på onsdagar, så det har tyvärr inte hunnits med så mycket Göta Lejon i år. Som tur är kan jag vara med på ganska många spelningar! Jag träffade en av de nya flöjterna, Lydia, och pratade med massa människor jag inte pratat med på länge.

Igår var det skolavslutning och efteråt var jag, pappa och Mikael hemma och städade, pyntade, klädde granen, ställde upp julkrubban, med mera.

Idag var jag ute och handlade julklappar. Ja, verkligen i sista sekunden! Jag vet! Jag blev såklart väldigt stressad och ett tag var det ganska jobbigt att stå där i stan med två familjemedlemmars presenter kvar dagen före julafton utan några pengar kvar på personkontot. Jag vet inte varför jag var så sen i år, kanske för att man aldrig riktigt är nöjd. Man vill ha en julklapp som är fin, rolig och personlig. Men det är så svårt när man har sin lilla budget att följa. Hur som helst löste det sig. Det känns till och med som att det alltid löser sig för mig! Det finns alltid någon som kan köra mig från skolan till kyrkan eller från flöjten och hem, ifall det skulle vara kris. I det här fallet var min käre bror Kristian räddningen. Jag fick tag på honom och han tog ut pengar och mötte mig i stan för att låna ut dem till mig. Älskade bror, tack så hemskt mycket! Jag fick köpt sex julklappar på en och en halv timma, och åkte sedan hem.

Medan jag var borta hade mamma och pappa städat hela huset! Allt var så fint och jag kände julstämningen, trots den blöta asfalten som skriker ut sin avsaknad av snö där ute. Under eftermiddagen städade jag mitt rum, och lyssnade på ljudbok under tiden. Än en gång gjorde jag misstaget att dammsuga innan jag dammat av hyllor, lådor och andra ytor... Men nu är det så skönt att sitta här i ett städat, fräscht rum, så det gör ingenting!

Julstämningen fullbordades när Mikael, Kristian, Johanna och Johannes kom hem och vi pratade och gjorde allt möjligt. Jag hann precis städa klart och duscha innan vi skulle åka till Hedvig för att dricka glögg och byta julklappar med släkten på mammas sida. Jag träffade kusinerna och vi pratade, pysslade, såg på film och åt massvis med risgrynsgröt, skumtomtar, lussekatter, choklad, mackor, clementin och julskinka.

Vi kom hem vid niotiden och har sedan dess gjort allt möjligt. Tittat på Sunes Jul till exempel. Och de andra smakade på Johannes nybryggda öl.

Klapparna ligger under granen, familjen är samlad och adventsljusstakar med LEDlampor lyser upp varenda vrå. Så jag tror nog att det blir en God Jul i år. Nu är det bara fyra minuter kvar!








PS. Jag hoppas verkligen att alla som läser detta har haft det lika bra som jag. Märkte precis hur irriterad jag skulle vara om jag satt och läste alla dessa klyschor ensam, hungrig och frusen... Frid vare med er alla! DS

God Jul!